BRÄND FRIHET: ”Min kamp mot hedersförtryck och våld”

Mitt under det åtta åriga kriget mellan Iran och Irak flydde jag som 31-årig mamma med tre barn till Sverige. Jag minns fortfarande känslan av frihet och svenskarnas varma och vänliga mottagande när jag var på plats i landet jag länge drömt om att få bo i. Jag kunde klä mig som jag ville, tänka som jag ville och säga vad jag ville.

Ett och ett halv år senare kom min make Rahman och familjen återförenades. Det blev fortsättningen på ett äktenskap genomsyrat av fysisk och psykisk misshandel. Ett rent helvete. Varje gång jag försökte lämna honom hotade han med att ta barnen ifrån mig.

Hemma i Iran var hans släkt högaktade religiösa regimanhängare och han en respekterad rektor för en skola.

I sitt nya hemland hade min make svårt att anpassa sig och lära sig det svenska språket.

Min make hade svårt med integrationen i Sverige och ville att vi skulle återvända till Iran, men jag vägrade. När misshandeln eskalerade så bestämde jag mig för att begära ut skilsmässa, trots att jag präglades av skuldkänslor för att jag splittrade familjen. 

Att hans fru lämnade honom kunde min man inte acceptera. Jag och mina barn kom som flyktingar till Sverige för att börja ett nytt liv utan förtryck och inskränkthet. Men tillvaron här blev något annat. Vi fick betala ett högt pris för min längtan efter frihet.

Foto: Liv Omsén